Min mage såg så himla rolig ut efter cardion i går. Som en blodhund eller något.
Dieten går långsamt och jag befinner mig inte alls där jag hade velat vara nu heller. Det finns för mycket att ta av på rumpa o lår. Ibland får jag lust att bara avbryta alltihop.
Men så visste jag ju att jag skulle känna. Så jag har berättat för så många som möjligt att jag ska tävla. Så att det blir minst lika jobbigt att erkänna att man fegade ur som att stå på scenen och inte känna sig klar.
Nu hoppas jag bara på det bästa. Att kroppen ger med sig och gör som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar