Jaha, typiskt mig. Nu börjar jag bli nervös. Målar upp värsta scenariorna i huvudet. Att jag inte hittar taxin. Att jag inte hittar till gymmet. Att jag trillar och bryter armen. Varför kan jag inte bara vara som alla andra? Och bara ta dagen som den kommer. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar