Lön för mödan

Dag ut och dag in så kämpar vi. Lägger ner vår själ och all energi vi äger och har, mot det där flyktiga målet som vi skymtar vid horisonten. Men det är tufft att alltid kämpa i motvind. Motivationen börjar tryta när inte resultaten kommer. Ni vet, de där små belöningarna som visar att man är på väg åt rätt håll. Att man gör rätt saker. När de uteblir så dör hoppet sakta. Hur vet man att man gör rätt saker, att man är på rätt spår?

Tvivlet börjar gro. För det spelar ju ingen roll hur mycket själ man plöjer ner, hur mycket tid och pengar man offrar, om det är på fel saker. Då är det ju förgäves. För när skymningen kommer är man inte ett enda steg närmre målet än man var när dagen grydde. Och så börjar man känna att det är orättvist. Man kämpar ju så hårt. Offrar så mycket. För vad? För ytterligare en dag av noll framsteg? Var i det, finns poängen?

Ska vi härdas av motgångarna? Bli starkare och starkare. Till den dag, då vi har blivit så styva av allt kämpande, att vi knäcks?