Så här lite folk har jag aldrig mött på min morgonpromenad. Inte en kotte. Inte ens löpartjejen, som jag annars möter varje gång. Har fortfarande inte vant mig vid att ha musik i öronen. Det är ju som att vara inomhus, fast det nyper av kyla i kinderna. Mysko. Men så fort fåglarna vaknar blir det deras kvitter jag lyssnar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar