Igår fräste jag åt en stackars gymmare jämte mig. "Det där var väl onödigt." Som råkade tappa sina hantlar. Det är väldigt olikt mig att säga något sånt. Så jag får skylla på att jag är gnällig när jag är hungrig (Snickers någon?) och att han skrämde mig. Blev livrädd när det smällde till. Han körde sittande hantelpressar över huvudet, och tappade dem hela vägen från axelhöjd. Iofs var det bara 15 kilos. Men det smällde rktigt bra och jag var helt oförberedd.
Sen berättade han att han inte gymmat på 2.5 år och att han inte kände sina begränsningar, utan trodde han kunde köra på som vanligt. Att han hellre tappade hantlarna, än skadade sig. Och det får man ju hålla med om. Men helst ska man ju låta bli både och. Men han hade väl tyckt det varit pinsamt att köra på en silvrig hantel, när jag satt i jämte och körde samma övning på en bra mycket tyngre vikt, än den han gav sig på. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar